Tänk vad mycket ganska vardagliga saker och händelser kan tömma en på enerig och kraft. För min del så är det jobbet och mitt engagemang i SMC Stockholm och den ”skit” och anklagelser man där varit tvungen att ta från ett antal medlemmar. Dessa har sedan fått med sig flera personer i något som de inte ens vet något om.
Men nu har jag klivit av SMC Stockholm och är inte på något sätt engagerad där längre. Det har tagit en del tid att landa och släppa allt därifrån och försöka ”komma igen” från den skit man tvingats att ta.
Jobbet har slitit på mig och jag trivs inte så bra där just nu, av flera anledningar. Jag vet vad jag skulle vilja jobba med men det är inte så lätt att få till det och jag har till och med tankar på att starta ett eget företag men är för feg för det. Det dröjer innan man får det att gå runt och innan dess så funkar det inte ekonomiskt…
Nu kommer jag till stor del att ha inre tjänst ett tag framöver pga min stökande utmattningsdepression. Jag behöver fasta tider, rutiner, träning, nattllig sömn och framförallt slippa stress. Det kanske är så tråkigt som en har ”varnat” mig för, har man hamnat i detta så kommer man inte ur det utan måste lära sig att leva med det…
Men jag ger inte upp utan försöker att kämpa på och göra det bästa av det som är.
SMC Stockholm = Sveriges MotorCyklister Stockholms distrikt
Nu har jag tröttnat på att vissa personer har tagit på sig någon form av roll att ständigt leta efter fel, brister och misstag som vi i SMC Stockholms styrelse kan ha gjort. Vi hade till och med ett extra öppet möte, dit alla som ville var välkomna, för att tala om vad som var fel så att vi kunde rätta till det. Endast fyra personer kom, varav en av dem inte hade något att klaga på, medan andra vägrade. Vi hoppades på att det skulle bli bättre efter det mötet men det är fortfarande samma sak. Det som jag tyckte skulle bli så kul i början har blivit precis tvärtom, det är inte kul längre utan snarare ett tråkigt tvång. Har vi missat något, missförstått något, begått något fel så kan jag bara beklaga att vi bara är människor som kan göra fel. Tycker man att något är fel eller om man har några frågor om det vi gör eller gjort så är väl det normala att man skickar ett mail till oss och frågar. Men icke, man går ut i offentliga forum kritiserar och kastar skit på oss. Någon som har skickat mail till oss har samtidigt skickat det till en massa klubbar och olika personer. Varför inte bara skicka till oss i styrelsen så att vi kan förklara hur det ligger till och varför vissa saker är som det är. Men nej då, det är betydligt roligare att hänga ut oss som inkompetenta, odugliga idioter. Märkligt i sammanhanget är att några av dem som gör detta är personer som jag ansett vara mina vänner. Är någon förvånad om jag skriver att jag inte anser det längre…?
Vi har skapat kurser, sökt kontakt med klubbar och medlemmar. Vi har haft ett par touringturer som jag hade planer på att utveckla och utöka. Dels var min tanke att göra kortare kvällsturer, hela dagsturer och kanske även någon längre resa på 2-3 dagar med övernattningar. Men det får vara, andra får ta över. Jag har pratat med en kille som är intresserad av ordna ett party över en hel helg, han skulle kunna tänka sig att sköta det mesta men med viss hjälp. Men jag släpper det också. Vi har ordnat kurser för mopedister där det varit klent intresse men vi har haft planer på att nå ut bättre bland dem som kör mopeder. Vi har haft planer på att skapa en trafiksäkerhetskurs för körning på landsväg men det får någon annan ta över.
Jag håller i en mc-tur till Sörmland på söndag som varar mellan kl 10 – 18-30 och det blir det sista jag gör i SMC Stockholm. Jag kommer även att delta i de eventuella styrelsemöten som blir.
För min del räcker det med alla de kommentarer och den skit jag måste ta när jag jobbar. Jag vill inte ta samma då jag jobbar ideellt för att skapa något bra för medlemmarna i SMC Stockholm.
SMC Stockholm har över 11 000 medlemmar där de allra flesta är bra och har ett sunt tänkande och skickar mail om de undrar över något. Tyvärr så är det som vanligt några få som verkar ha gått samman och gör vad de kan för att man ska tappa lusten att jobba ideellt för SMC Stockholm. Grattis! Ni har lycktas…
En del kallar det för att ”fly” och ”fega ur” men de får kalla det för vad som helst. Jag har ett annat liv också där en viss sjukdom, som jag har skrivit om tidigare här i bloggen, har en viss betydelse i mitt beslut.
Jag tycker att det är fruktansvärt tråkigt att det blivit så här. Men det är väl det här som vissa personer har velat.
En som jag anser vara min vän skickade ett mail till mig och han skrev bl.a. ”Bra gjort! Fastna inte i trams och otrivsel som ger negativ stress…använd din tid o energi till de/det som gör dej glad och harmonisk och tillför DITT liv något du gillar.”
Nu har jag klagat färdigt för denna gång. Kan inte något kul hända i mitt liv någon gång också…?
Nu har det gått några dagar sedan jag skrev senast. Men det har varit ganska lugnt och inte hänt så mycket. Förra veckan höll jag i en utbildning med nya polisaspiranter. Och så var jag ute körde mc med några polare, det tröttnar jag visst aldrig på
Torsdag, fredag och lördag så kom det ministrar från EU hit till Stockholm för att vara med på möten under fredagen och lördagen. Pga detta så fick jag absolut inte ledigt från jobbet eftersom det skulle bli så mycket att göra. Han som nekade mig sade att alla kommer att behövas, även han. Men när det var dags för mötet och eskorterna så var han inte med. Jag har skrivit det förut och skriver det igen, det är visst skillnad på folk och folk inom polisen. Istället för att jobba med oss, som han tidigare nekat att få ledigt, gjorde han något annat på jobbet som han tyckte var kul och som gynnade honom personligen. Då var det inte så viktigt längre att vi alla jobbade med eskorterna. Jag skulle representera SMC Stockholms styrelse och medlemmarna (drygt 11 000 medlemmar) och ville delta på SMC:s (Sveriges Motorcyklister) ordförandemöte och årsmöte under fredag och lördag. Men icke då, det var bara att jobba på. Nja jobba och jobba… Men jag var tvungen att vara där. Jag kommer att ta upp detta i ett samtal med honom och fråga vad han håller på med.
På torsdag hämtade och eskorterade vi några från Malta in till Grand Hotell. Nä, vi eskorterade dem inte från Malta till Grand utan från Arlanda. Sedan kom fredagen och då skulle det bli massor att göra. En del hade mycket att göra det vet jag. Men jag började jobba kl 07, skulle hämta och eskortera en minister på Arlanda på 10.30. Ministern hade missat sitt plan så jag fick vänta och eskortera henne klockan 13.15 istället. Sedan var vi inne vid Grand ungefär 13.45. Efter det så fick jag bara vänta och vänta. Fredag bestod av 12 timmar på jobbet och ungefär 30 minuters effektivt arbete.
Lördag, började jag att jobba kl 07. Väntade till klockan 14.45 utan att göra något,. Klockan 14.45 hämta ministern och eskortera ut till Arlanda, Sedan vänta igen tills jag slutade klockan 19. Alltså blev det 12 timmar på jobbet med ungefär 30 minuters arbete då också.
Men hela tiden var jag redo att rycka in om något skulle hända eller om ministern skulle behöva åka iväg snabbt. Så man kan inte lämna platsen eller åka och handla eller glassa runt.
Man kan tycka att det slöseri med resurser och pengar, men det är inte helt lätt… Om något skulle hända så skulle det ju bli ett vansinnigt liv om att polisen inte gjorde något och att det var för få poliser på platsen. Vi måste kunna garantera EU-ministrarnas säkerhet även om det skulle bli våldsamma demonstrationer eller någon annan attack. Och skulle det hända något så handlar det även om polisernas säkerhet, vi vill också kunna komma hem hela och rena till våra familjer. Jag har själv stått i sten- och flaskregn och gick inte helt oskadd hem den kvällen. Så de här gångerna är det svårt att få det lagom, hur polisen än gör så blir det fel… Antingen är det för många poliser eller för många poliser.
Jag fick se en film på nätet där en Mc-polis ska dirigera trafiken på en motorväg för att hjälpa fram en ambulans. Det gick inte så bra… Du kan se den genom att klicka på länken här nedan.
Idag var det samma morgonrutiner som igår. Sedan var det en lugnare start på dagen inne på jobbet. Det fanns lite mera tid att ta fram en del och förbereda dagen.
Klockan 09.00 så startade dagen tillsammans med polisaspiranterna. Allt tydde på att det skulle bli ännu en bra dag. Det är ett par tjejer bland polisaspiranterna och en av dem, vet inte vad jag ska kalla henne men låt oss säga att hon heter ”Åsa”… Hon har väl inte fått en riktigt bra start hos oss, nej nej nej, inget dumt eller tokigt på något sätt. Hon har väl bara haft lite otur med kommunikationerna till jobbet bara. Och det vet man ju hur kommunikationerna kan vara ibland, så det är lugnt. Men jag vet själv att kommer man ny till ett ställe så är det inte kul om saker och ting strular.
Sedan så har vi dagens händelser. Det är inte mycket att säga om, utbildningen med polisaspranterna fortsatte och de hämtade sin uniform och utrustning. Så imorgon är det dags för allvaret ute på gator och torg, första dagen i yttre tjänst om jag förstått dem rätt.
Arbetsdagen gick bra och slutade kl 16.00. Då tog jag en kopp kaffe och satte mig i fikarummet för att slappa en stund innan jag skulle åka hem. Där satt en jobbarkompis och en präst som är bekanta med varandra och småpratade. Det slutade med att vi satt och pratade både länge och väl både skämt och allvar. Det var inget avlastningssamtal eller något sådant, men det ena ledde till det andra och delar av samtalet blev ganska djupa. Jag vet inte hur det föll sig men vi började att prata om jobbet, om kraven som ställs på oss poliser och vad jag tycker om saker och ting, statistik och individmål, lönesättningar och att man bland många chefer verkar ha glömt att man som polis ska kunna vara medmänniska också. Att målet att jobba som polis inte ska vara att jaga antal rapporter, siffror och statistik och detta inte ska vara grunden till hur mycket vi kan få i löneförhöjning. Jag lämnade inte jobbet förrän efter klockan 18, två timmar efter att min arbetstids slut, så som ni säkert förstår så var det ett mycket intressant och givande samtal
Upp tidigt, frukost och sedan iväg till jobbet. Skulle jag få någon lokal att hålla till i eller skulle det bara bli strul hela dagen? Ja det var med viss oro som jag åkte till jobbet, jag vill ju ha en lugn och bra start efter semestern så att man kommer igång.
Väl på plats så började jag med en kaffe innan arbetstidens start och så långt var allt väl. Det var kul att träffa jobbarkompisarna igen och munhuggas i vanlig ordning. Fast alla är inte så kul att se och träffa…
Sedan gick jag och kollegan, hon som hjälpt mig med att ordna en ny lokal att hålla teoriundervisningen i efter att lokalen jag hade bokat tagits bort, och tittade på den lokal som vi hade blivit anvisade till. Det var ju inte den bästa lokalen, för liten med tanke antalet personer, för vamt, dålig ventilation och dålig luft. Men den fungerade bra trots allt och det var första gången som den användes till detta ändamål så nu ska man fixa lite för att förbättra ventilationen och värmen. Så jag klagar inte på lokalen trots allt.
Så jag fick ta på mig lärarrollen idag och pratade om vissa grundläggande ämnen i ämnet trafik. Olika avrapporteringssätt, blanketter, beslag av fordon, import av fordon m.m. Det brukar vara fullt upp och det var det idag också.
Sammantaget så har det varit en bra dag. Resten av veckan kommer jag också att ha hand om polisaspiranterna med ytterligare utbildning i både teori och praktik.
Nu är semestern slut, men jag börjar med att ha en ledig dag för att slippa ångesten i söndags inför de här jobbiga måndagarna. Så min första arbetsdag blir imorgon då jag jag ska hålla en teoridag med nya polisaspiranter.
Imorgon tisdag så hade jag bokat ett utbildningsrum och förberett dagen till en teoretisk utbildning med nya polisaspiranter. Nu har man gjort om i lokalerna så att jag inte har något rum att hålla utbildningen i. Så jag skulle ha kommit dit imorgon helt oförberedd på att jag inte har någon lokal att vara i Fast nu har jag en kollega som har kollat, roddat och försökt att fixa en lokal åt mig, men det har inte gått och alla lokaler är bokade. Så idag fick jag veta detta för att vara mentalt förberedd på morgondagen, det var riktigt bra för annars hade det verkligen brunnit i skallen på mig imorgon. Hur det kommer att lösa sig har jag inte en aning om, men jag har tänkt ut ett par olika ”reserv” lösningar om jag inte får någon lokal. Särkert inget populärt men det skiter jag i.
Jaha ja, då är man tillbaka i verkligheten på jobbet igen där ingenting fungerar och all verksamhet går ut på att producera statistik och siffror vilket är viktigare än att se till att det är människor vi jobbar med och ska hjälpa. Jag tror att polisen har fått ett nytt ordspråk: Hellre en ordningsbot i handen än en hjälpt och nöjd människa i samhället.
Jag tycker att det är dags för polisen att se över sin verksamhet och fundera över varför polisen egentligen finns…
Vad arg jag blir!!! Igår fick jag en länk från en polare på Facebook som jag klickade på. Då skulle man uppdatera Flash Player för att kunna se en film. Då gick virusprogrammet igång och blockerade den ena Trojanen efter den andra och det var virus hit och virus dit… Och inte nog med det, den där skiten skickade iväg sig själv till mina vänner på Facebook utan att jag gjorde någonting. Det är antagligen det som har hänt ner jag fick skiten från polaren, han har inte skickat det utan det har skett automatiskt. Vad är det för kul att skapa sådana där virus så att man skadar andras datorer? Mitt virusprogram löste problemet åt mig och plötsligt så var det värt alla hundralappar jag betalat för det. Var försiktig när du klickar på länkar och om något ber dig uppdatera eller öppna något! Hm, tydligen ska man ha en Mac för slippa sådant där…
Idag har vi varit ute med motorcykeln igen. Drygt 26 mil i Sörmland med varierat väder med sol, blåst, moln och regn. Och som jag skrev till en polare idag, tänk att det är så kul att köra hoj. Nästa schyssta resa blir nog på måndag om vädret tllåter.
Ikväll blir det en lugn hemmakväll med godis och någon bra film på tv (förhoppningsvis bra film i alla fall). Imorgon blir det nog inte lika lugnt… Muhahahahahaha…
Igår (torsdag) blev det nästan 41 mil på härliga vägar i de Västmanländska skogarna med en skaplig lunch i Fagersta. Man kan väl säga att jag hittar hyfsat däromkring efter att ha levt min första 22 år där. Det var kul att komma tillbaka och se sig omkring och komma ihåg händelser m.m. Bland annat när jag lade stans längsta ”lakrits” utanför korvmojen vid Folkets Park med den Mustang från 1965 som jag hade då… Muhahahahaha Men hu vad är det jag sitter här och erkänner? Fast det var mååånga år sedan och innan jag flyttade till Stockholm och blev både vuxen och mogen
Idag så bär det nog av ner i Sörmland igen för att jobba vidare med den mc-tur som jag ska hålla i under september för SMC Stockholm. Så det blir nog runt 30 mil idag skulle jag tro. Det är ju så sjukt underbart mc-väder så man kan ju inte låta bli att vara ute och köra
Det blev även ett besök hemma hos min gamla mor som bor på ett ålderdomshem någonstans i Sverige. Man undrar vart samhället är på väg och hur de äldre behandlas, de som kämpat och slitit och gjort vad de kan för att vi ska ha ett bra och fungerande samhälle. Mamma hade först fått en chockhöjning för boendet inklusive maten och hon var både upprörd, ledsen och orolig över hur hon skulle klara sig eftersom hon fick ungefär 1000 kronor kvar när boendet på ålderdomshemmet var betalt. De kvarvarande 1000 kronorna ska räcka till el, telefon och om hon vill handla hem något extra att ha i kylen eller något godis. Som tur var så hade hon bostadsbidraget på lite drygt 700 kr, inte mycket men det var ändå det som gjorde att det gick runt. Nu har hon fått veta att hon ”tjänar” för mycket (pensionen är för stor) och inte får något mera bostadsbidrag… Hon ligger ju redan under existensminimum och hon har börjat fundera på om hon måste säga upp telefonen för att spara några hundra för att få det att gå ihop. Nej, det blir väl så att jag får hjälpa mamma med att få det att gå ihop ekonomiskt om det skiter sig så att hon får det hyfsat.
Hur är det då med rätten till att få duscha? Mamma kan inte duscha själv utan får hjälp med detta. Så hon får och kan därför bara duscha på onsdagar. Kan eller vill hon inte duscha (om hon t.ex är sjuk) på onsdagen så måste hon vänta ytterligare en vecka innan hon får hjälp med att duscha. Jag skulle i alla fall inte bara få duscha en gång var fjortonde dag. Vill hon sedan ta extra dusch så att det blir två gånger på en vecka så går inte det.
Vad är detta för ett sjukt jävla samhälle???!!!! Hur fan kan vi och detta samhälle behandla de äldre så här??? De äldre är ju också människor med tankar och känslor med rätten att få leva ett bra och värdigt liv efter att ha jobbat hela livet och tagit hand om oss. Men när man blir gammal så ska man visst i vårt samhälle bara placeras i ett ”dödens väntrum” utan några rättigheter till att ha det bra. Vad säger man och vad kan man göra? Jag känner mig så förbannad och ledsen över detta så att det inte är sant.
Varför bryr sig inte samhället, beslutsfattare, politiker och andra sig mera om de äldre?
Igår blev jag brutalt påmind om varför jag älskar att köra hoj
Jag gick upp kl 07.30 och fixade frukost och gjorde mig klar och drog iväg med hojen. Jag skulle träffa en polare utanför Mariefred och sedan skulle vi tillsammans kolla på líte schyssta vägar i Sörmland där vi ska leda ett gäng hojåkare i september för SMC Stockholms räkning. Det hela är mitt ansvar men jag får hjälp av Hasse som hittar bra i Sörmland.
Vilket kanonbra väder det har varit! Soligt och skönt men samtidigt lite friskt i luften, alltså bästa tänkbara. Så vi körde på den ena underbara vägen efter den andra, och jag som trodde att jag hade kört på alla de bra vägarna i området. Det var så avkopplande och skönt att köra runt där och stanna och snacka ibland. Jag hade inte en tanke på jobbet eller något annat tråkigt, jag bara njöt av hojkörningen Och efter 26 mil var jag hemma igen.
Jag ska snart ner dit igen och köra och då ska jag göra anteckningar och kolla på lite bra fikaställen i naturen längs vägen.
Sedan drog jag ut igen och då blev det 14 mil innan jag var hemma. Så totalt så blev ungefär 40 sköna mil igår.
Idag siktar jag på ytterligare en tur på runt 40 mil fast denna gång upp i Västmanland och till min uppväxtstad Fagersta där jag bodde under mina första 22 år.
Sitter idag och jobbar med saker för SMC Stockholm (Sveriges MotorCyklister i Stockholm). Ska ha tag i en del saker i en gammal kass dator som är otroligt trög och dessa saker ska sedan föras över till min nya dator. Jag tänkte att det nog inte tar så mycket tid men det är märkligt vad sådant tar lång tid. Har pausat med en kaffe och surf på nätet.
Jag sitter samtidigt och funderar på sådant som jag skrev om i gårdagens inlägg. Det är både synd och tråkigt när jobbet jag har tar så mycket ork och energi av mig att jag inte riktigt orkar med det jag tycker är kul att göra. Nu efter 3,5 veckors semester så känner jag att jag börjar få ork och energi till saker och ting igen. Men då ska man snart dra igång och jobba igen… Och det blir en rivstart som heter duga vil jag lova, ingen lugnmjuk start på jobbet i år inte.
Men jag har en annan sak på gång som kan bli ganska kul och som jag ser fram emot om det blir av. Det är en resa med motorcykeln fram och tillbaka till Nordkap på några dagar. Jag har ju varit i Nordkap förut men då var det tidigare på året och fint väder, med lite tur så är det betydligt sämre väder nu… ha ha ha ha…
Jag har fortfarande semester och kan njuta av ledighet och att kunna göra vad jag vill eller inte göra något alls. Det är det senare som jag ägnat mig åt de två senaste dagarna, alltså att inte göra något alls. Ganska skönt faktiskt för nästa vecka så är jag tillbaka på jobbet igen. Och nästa vecka har jag mer än fullt upp med att hålla i både teoretisk (2,5 dagar) och praktisk utbildning med nya polisaspiranter.
På tal om jobbet så funderar jag mycket över min situation på jobbet. Ska jag fortsätta jobba som Mc- och trafikpolis? Ska jag byta tjänsteställe inom polisen? Ska jag vara polis överhuvudtaget? Vad vill och kan jag göra istället? Det är mycket tankar som snurrar och jag tycker att polisen har börjat mäta sin effektivitet på ett sådant sätt att rättssäkerheten äventyras. Detta är på ett sådant sätt att det strider mot min egen moral och mitt eget rättstänkande. Ska det inom polisen vara så att min personliga prestation bestående i hur många personer jag rapporter ska ligga till grund för om och hur mycket jag ska få i löneökning? Nej, jag tycker inte det och denna form av provisionslön motsätter jag mig kraftfullt. Jag har protesterat mot det internt till chefer och även vänt mig till facket om mina åsikter. Sedan så får man väl se vad som händer framöver.
Men än så länge har jag semester och kan njuta av att köra motorcykel. Och på tal om motorcykel… Jag sitter ju med i styrelsen för SMC Stockholm (Sveriges Motorcyklister Stockholms distrikt). Det har varit ganska turbulent inom SMC Stockholm eftersom några personer kritiserat oss i styrelsen i öppna forum och även fått med sig andra. Kritik som i flera delar har varit felaktigt men även i delar som man får ta lärdom av och göra bättre. Snart är det dags för årsmöte inom SMC Stockholm och då ska en ny styrelse väljas. Frågan är vem eller vilka som kommer att tillfrågas att sitta i styrelsen. Själv så har jag inte bestämt mig än vad jag vill. Ett problem för mig är att jobbet sliter så mycket på mig på olika sätt att jag inte riktigt har den energi jag skulle behöva för att jobba ideellt inom SMC Stockholm. Detta resulterar i att SMC Stockholm inte får den tid och engagemang från mig som skulle behövas. Jag får se hur det blir, jag kanske inte ens får frågan om att sitta i styrelsen och då löser det sig av sig självt.
Nu tror jag att jag är klar med den ”nya” bloggen som fått ett nytt utseende. Det har tagit en hel del tid att få ihop sidan som jag ville. Det blir kanske en och annan justering på sidan undan för undan, det visar sig.
Nu närmast så får jag ta nya tag och börja skriva ett och annat inlägg igen. Det har tillkommit ett par nya funktioner i bloggen som jag ska lära mig också. Bland annat så ska det gå att skicka inlägg och foton från t.ex. mobilen och då kanske jag kan skapa lite flera men kortare inlägg. Det är något som visar sig
Nu ska jag rosta ett par mackor och kolla på någon film.
Jag fick något ryck nyss och sitter och jobbar med att ”bygga om” sidan med nytt utseende. Vet inte riktigt hur den ska se ut…
Fast egentligen borde jag blogga om när jag eskorterade Kungen, Bruce Springsteen och körde ett gäng eskorter på det stora EU-mötet i juli då en Mc-kollega körde omkull och fick köras till sjukhus med ambulans och vi trots detta fullföljde eskorten med vår VIP… Och sedan så har jag varit på semester i Norge med hojen och så har jag… Nä det här går inte, jag bygger om sidan lite och börjar sedan från början. Det går inte att sammanfata allt som jag har gjort, har åsikter om och annat sedan jag skrev här senast.
Idag har jag skrivit rapport och anmälan om arbetsskada sedan den där turistbussen körde på min fot för sex dagar sedan. Jo visst ja, jag hann med ett par kaffe medan jag skrev också.
Sedan var det raka spåret ut till Lidingö med anledning av studenter som gick ut ur gymnasiet. Min uppgift var bl.a. att vara behjälplig vid kontrollen av lastbilar och släp som studenterna skulle åka på. De allra flesta ekipage var ordentligt gjorda och förberedda för passagerarna på flaken. Men några var väldigt tveksamma och de fick förstärka upp räcken och annat så att inte folk skulle ramla av.
En lastbil uppfyllde inte kraven för att få köra inne i Stockholm city och jag upplyste föraren om detta så att han skulle kunna fixa det på något sätt. Men han blev bara sur och förbannad på mig, som om det var mitt fel att han valde att köra omkring i en olaglig lastbil. Sedan kom det en förälder och tjafsade med mig om det också. Varför ge sig på mig? Jag gör bara mitt jobb som så många andra oavsett vad man jobbar med. Varför inte ge sig på och tjafsa med föraren istället som valt att köra en lastbil som han inte fick använda inne i city. Nä för självklart var ju det mitt fel… Som vanligt så är allt polisens fel.
Nåväl, han fixade fram en annan lastbil till studenterna så att de kom iväg även om de var lite försenade. Hade jag velat jävlas så hade jag kunnat låta dem köra in till city och där utfärda böter på att han körde den lastbilen där inne. Sedan hade han heller inte fått starta motorn och köra ut från city utan han hade varit tvungen att ta en bärgare som drog ut lastbilen från city. Men så jobbar inte jag, upptäcker jag något som är fel så säger jag till i tid istället så att de kan åtgärda felet innan de gör något som de kan få böter för. Men det får man ju också skit för…
Visst kan jag förstå att det är kul att gå ut gymnasiet, men måste man bete som svin för det när man åker på lastbilsflaken??? Som exempel kan jag nämna att många kastar ölflaskor, ölburkar och pissar från flaken, man sprutar öl m.m. på förbipasserande människor och bilar…
Imorgon är det nationaldagen och jag får kanske anledning att återkomma om den dagen.
Två inlägg i bloggen på samma dygn måste vara personligt rekord…
Idag var jag ute och körde motorcykel i 6,5 mil. Vilket perfekt väder ösregn och blåst är att köra mc i! Man blir inte bländad av solljuset och det i allmänhet skarpa ljuset som blir då solen lyser. Man slipper värmen som steker och kan göra en tokig. Man kan stanna utan att behöva kasta av sig mc-kläderna i panik, tvärtom så behåller man grejerna på sig istället…
Igår måndag tog jag det lugnt hela dagen och bara njöt av att vara ledig från jobbet. Jag jobbade istället en del med mail och annat som jag har att göra inom SMC Stockholm (Sveriges Motorcyklister Stockholm distriktet). Dessutom så fick min vänstra fot vila från ansträngning sedan den blev överkörd av en turistbuss i lördags. Helt bra är inte foten ännu men den kommer att bli
En vän till mig som kör taxi berättade efter ett arbetspass följande för mig och det säger ju en del om folks moral. Folk slutade aldrig att partaja. Han körde hem efterfestare ända till åtta då han slutade att jobba. Flera hade barn som skulle köras till diverse aktiviteter under förmiddagen dagen efter. På hans oskyldiga fråga om de kände sig säkra på att de var lämpliga att köra bil några timmar senare så fick han svaret att det gjorde de och dessutom var det ju inte så långt de skulle köra… Jag tycker att detta sätt att tänka och göra är helt galet och det gör mig förbannad. De risker man utsätter sina barn och andra för Då känner jag att jag vill och ut jobba och ta dessa rattfyllon och låsa in dem på lång tid.
På måndag kväll hade vi styrelsemöte i SMC Stockholm. Det fanns en del att gå igenom och diskutera så det tog sin lilla tid.
Efter att jag sedan kom hem så har jag slappat, tittat på tv och surfat runt på nätet. Men nu är dags att natta eftersom klockan är 03. Fast å andra sidan så är jag är ju ledig så det är ingen panik. Natti natti…
I lördags den 30 maj var det Stockholm Marathon. Jag skulle på förmiddagen vara med längs Hamngatan – Nybroplan för att dirigera trafik och dämpa hastighet och körsätt hos trafikanterna så att de som jobbade med avspärrningarna skulle kunna göra det på ett säkert sätt. Mot slutet av detta så stod jag tätt intill en lätt lastbil med staket och blinkade med blåljusen. Det fanns plats mellan mig och kanten längst till vänster. Plötsligt så ser jag en bil med en båt på ett släp. Föraren körde bara på och hade inte mycket koll för yttersta kanten på båten stack ut en del och om jag inte hade sett detta så hade båten skrapat mot axeln eller halsen på mig. Men nu såg jag att den var på väg mot mig så jag kunde luta mig åt sidan så det gick ju bra.
Ett par minuter senare så kom det en stor turistbuss körande upp bredvid mig och jag insåg att det skulle bli väldigt tajt mellan bussen och lastbilen. Eftersom jag stod där och inte hade någonstans att ta vägen så försökte jag flytta och luta mig åt höger sida igen. Jag hade vid tillfället vänster fot mot gatan och när bussen passerade mig så kände jag plösligt att foten klämdes fast. Jag insåg att foten höll på att hamna under bussens bakhjul och skulle flytta på foten men det var försent. Turistbussens yttre del av bakhjulet ”klättrade” upp på och över fotens yttre sida och på fotknölen. När bussen kört vidare och jag kommit loss så körde jag efter den och stoppade bussen i början av Strandvägen. Föraren hade inte märkt något av det som hände och menade på ett diskret sätt att det var mitt fel eftersom jag hade haft foten på gatan. Själv anser jag att om det är så trångt att man med säkerhet inte kan ta sig förbi en plats så ska man stanna och kolla att det verkligen fungerar och är säkert och inte bara gasa på.
Det blev en trafikmålsanteckning (som man alltid skriver vid en trafikolycka) sedan så får man väl se om han får böter för det och så blev det en anmälan om arbetsskada. Jag har nu två dagar senare fortfarande ont i foten men jag kan gå och stå på den så inget är väl brutet i alla fall.
Är nu ledig i ett par dagar och igår (söndag) så blev det 42,5 sköna mil med motorcykeln på sköna vägar ner i Södermanland.
Vad jag ska göra nu närmast vet jag inte men ikväll så ska jag på styrelsemöte i SMC Stockholm.
Igår onsdag den 27 maj gjorde Uppdrag granskning på SVT ett reportage som granskar motorcyklisterna i Sverige, främst de som kör på vissa vägar i närheten av Stockholm. Fast mera rätt är väl att säga att de gör ett reportage om vissa motorcyklister, det vill säga de som gasar sjukt mycket och kör på ett sätt där de riskerar både sina egna och andras liv och hälsa. De är trots allt en ganska liten del av alla motorcyklister men det är de som syns och märks och som gör en del andra i trafiken så förbannade att de ibland önskar livet ur motorcyklisterna. Men det är inte bara förarna på sporthojar som gasar extra, det görs med alla typer av motorcyklar. Fast det är sannolikt flera på sporthojar som gasar än bland de som kör custom.
Jag har själv hört att det talas om att folk och boende längs vissa vägar har talat om att ta lagen i egna händer och ”preparera” vägarna genom att ösa ut grus och sand i bland annat kurvorna och kanske även lägga ut andra hinder. Nu har polisen börjat jobba längs en del av vägarna för att öka tryggheten för allmänhet och boende och pga. detta kallas det polisen gör för ”trakasserier” och ”terrorverksamhet”. Se SVT:s reportage om motorcyklisterna och som börjar ungefär 32 – 33 minuter in i programmet: Uppdrag Granskning, motrcyklisternas vansinnesfärder på svenska vägar
Det är lite synd att när man gör ett reportage om motorcyklister så görs det i en negativ vinkling. Antingen så kör vi som galningar eller också pratar man om riskerna och olyckorna med mc inblandade i. Varför inte göra ett reportage som visar alla positiva sidor av att köra mc. Som t.ex. sammanhållningen, stämningen, snacket, intresset och nöjet att köra mc, semesterresorna, bankörningar, mc-träffar, fikandet m.m. Och det är i de här grupperna de flesta motorcyklisterna finns, oavsett om man kör sportmotorcykel, ”vanlig” gatmotorcykel, offroad, custom eller någon annan typ av mc. Inte heller framkommer det att de flesta av dessa ”galningar” är väldigt trevliga och goa killar och tjejer som tycker om att köra mc, fast lite eller på tok för fort.
Nä, i filmen här nedanför där jag kör i skogen så går det mycket långsammare. Ska det köras fortare så slår jag på blåljusen och sirénen…
I söndags 24 maj så var jag ut och ledde en mc-tur uppe i Roslagen för SMC Stockholm. Klockan 10.30 så var det 33 personer på 27 motorcyklar som rullade upp mot de sköna och roliga vägarna i det vackra Roslagen. Efter lite drygt 1 timmes körning så tog vi en paus vid Statoil i Gottröra där man kunde ta medhavd fika, köpa glass eller bara mingla runt. Efter ytterligare en timmes körning så kom vi upp till Knutby krog där vi skulle äta lunch. Jag hade i förväg ringt och beställt mat som deltagarna själva valt efter en meny. Vi hade bara satt oss ner så serverades maten så det var perfekt tajmat och gott var det också. Efter lunchen så körde vi drygt 1 timme igen innan vi stannade i en skogsglänta där man kunde ta en eftermiddagsfika om man ville. Sedan körde vi till Upplands Väsby där turen avslutades. Jag tycker att det blev en bra tur och deltagarna ville att vi skulle ordna flera turer på samma sätt. Kul att de var nöjda! Så nu har jag börjat att fundera på och planera för flera liknande turer.
Jag var med på en avrostning för motorcyklister som ordnades av fastbikes.se och STR Gilingebanan den 17 maj. Det var en kanondag på alla sätt. Klicka in dig här och läs om vad vi gjorde där: Lekfull avrostning med fastbikes.se och Gillinge
Här nedan kan du se en film som Johan Ahlberg på fastbikes.se spelade in från det tillfället. Om du tittar 6 minuter in i filmen så kör jag ut polis-motorcykeln på en skogsbana. Jag tog tillfället i akt där på Gillingebanan att öva mig på att köra i lite svårare terräng än på vanliga vägar. Jag har varit ute i skog och mark och letat efter försvunna personer (ofta barn och äldre), självmordsbenägna personer, gärningsmän som begått brott, rymlingar, m.m. Man kan med hojen ganska snabbt söka igenom större områden istället för att skicka ut poliser till fots. Visst finns det hojar som är mer lämpade för denna typ av körning men om jag blir utbeordrad för att söka igenom ett område så förväntas jag att klara av att hantera min hoj oavsett om det på landsväg, i stan eller i skogen. Och därför tyckte jag att detta var ett bra övningstillfälle.
Det där jag skrev om senast angående övertid löste sig på ett bra sätt till slut. Befälet som skulle lägga in tiden fixade till det där på ett bra sätt till slut fick jag veta. Sedan så får man väl se om chefer högre upp ska krångla, det är dessa chefer som fattar en massa beslut som sedan andra ska verkställa och ta smällen på golvet med ”fotfolket”. Men som sagt, det löste sig bra. Men det där med att sluta jobba två timmar innan man ska sluta jobba verkar vara det som gäller. Det har till och med sagts av en chef, ”sluta jobba tidigare än vanligt och fixa utrustning m.m. för jag orkar inte med allt bråk om dessa övertidstimmar hela tiden”. Så cheferna har sina chefer som bråkar osv… Det är helt sjukt hur det har blivit.
Den här veckan har jag haft fullt upp hela tiden med någonting.
I torsdags så var jag ute och körde den tur jag ska leda för SMC Stockholm uppe roslagen. Det är just nu arton personer som har anmält sig och det är flera än vad jag trodde att det skulle bli. Skitkul! Sedan så är det vårt väder här i landet, igår sade de att det skulle bli fint väder på söndag och nu säger de att det ska regna då. Man får väl se på söndag hur det ser ut, det kanske blir både sol och regn. Det är inte någon jätteresa vi ska göra men ändå så är det en del pyssel omkring det hela, och jag gillar det och tycker att det är kul. Jag hoppas att det blir lyckat och att det finns intresse för flera sådana här turer. Jag har en del planer och idéer omkring detta för att kanske kunna utveckla det vidare. Men som sagt, det återstår att se och höra om det finns något intresse för flera turer.
Du kan se den genom att klicka på länken här nedan.
